Direktlänk till inlägg 27 mars 2013
Lika bra att berätta lite om åren som ha varit så börjar åren mellan 08-12
08 i början i augusti hade jag mått illa i 2 veckor. och mått riktigt riktigt skiit och varit allmänt lustig. så bestämde jag mig för att göra ett gravtest som visade posetivt. då befann jag mig i stockholm!
miljoner tankar snurrade då i mitt huvud 15 år gamal och gravid. men vad skulle jag göra.... jag knep i hop munnen och sa inte detta till någon på yttligre några veckor.... mer än min dåvarande som aven han befann sig i stockholm då.
så jag gick och behöll detta för mig själv i några veckor då jag sedan bestämde mig för att jag va tvungen att berätta om de för mamma.
så efter många om och men så släppte jag bomben och berättade.
först sa jag rätt ut att jag kommer behålla den.
men situvationen ändrades och de blev rätt mkt på tryck från alla håll och kanter. och det va en av dom svåraste stunderna i mitt liv om jag ska vara helt ärlig.
så i v 14 tror jag de va så åkte vi in för att göra en 2 steg abort. men väl där . så sköt jag undan pillret och satte ifrån mig glaset och sa tvärt nej ! jag vill inte. så gick därifrån fast besluten om att jag skulle bli mamma.!
det va väldigt upp och ner vänt i 2-3 månader till efter mitt beslut. men när 09 började närma sig med storm steg och de va dags att verkligen börja pyssla med att leta vagn, köpa kläder saker och allt som hör de till så vände mkt och alla hade börjat acceptera mitt val .
och i slutet av året blev jag även kontaktad av UR . då jag först trodde att det enbart handalde om en tidnings intervju som jag hade varit med om tidigare då dom hade hittat min blogg.
men detta va nått helt annat detta va en dokumeter som skulle sändas på tv i utbildnings syft. så i slutet av året började vi filma till programet Tonårsföräldrar. som sedan sändes under våren i programet ramp men även i ett eget program . det va som en kick för mig och det kommer jag bära med mig hela livet. de va en så häftig upplevelse.
09 .
den 29 mars kl 01.04 föddes min lilla prins. Wilmer Carl Mahts en liten kille på 3008 g och va 51 cm lång.
allt hade gått bra. förlossningen va utan några som helt komplicationer och under willes första veckor njöt vi av de fina vädret som va ute då han föddes. och fortsatte även med det sista som skulle med i programet.
sen rullade månaderna på . mamma ledigheten va helt underbar men många rundor med vagnen träffade nya människor.
men de va även under detta året då jag bröt upp med wilmers pappa.
livet fortsätte i rätta banor och allt kändes bra. och livet som mamma va helt underbart.
10 -12 händer egentligen inte så mkt . Wilmer fyllde 1 år. och jag började skolan igen då jag hade hoppat av tidigare.
men upptäckte rätt fort att skolan skulle bli helt körd där jag gick ...
ingen viadre respons från lärare
Wilmer va sjuk en hel del under hans första 2 år på dagis då feber och öroninflamation gick runt runt runt och åter runt. och inget jag kunde hjälpa. jag hade panik varje gång jag va tvungen att vara hemme med Wilmer för jag visste att de va sura miner i skolan.
när vi äntligen hade fått tag i en läkare som konstaterade att WIlmer behövde sätta in rör i sina öron och att han behövde få järn droppar blev jag över lycklig.
han fick tid för operation och jag sa till min mentor att jag kommer vara hemma ons-fre då wilmer ska sätta in rör i öronen. jag va då glad att jag kanske äntligen skulle kunna befinna mig i skolan mer.
men de jag fick va en djup suck och " ahaaa..... ja de är ju inte så bra kanske.... men ahaaa.. vad ska vi göra. du gör ju som du vill..... du få helt enkelt ta igen de på ditt lov sen så"
då jag va på praktik 3 dagar i veckan
jag fattade först inte då vad hon sa och bara vände och gick . och där efter föll de mesta.
idrott läraren trodde jag ljög honom rätt upp ansiktet om att jag hade barn. när han tillslut trodde mig hån flinade han och sa att jag hade fått en bra supa kompis....
och funderade länge på vad dom hade för lärare på skolan och när jag gick till rektorn om detta hån flinade även hon.
jag har även dyselexi och har jätte svårt för min engelska ( framför allt ) så med hårt kämpande.. och känslan av att de gick så där-
kommer min mentor ännu en gång och säger att det inte går bra och att jag kan hoppa av om jag vill.
även då faller jag rätt ner och skiter i engelskan totalt... ledsen och förbannad för att inte få någon hjälp går jag till min lärare i engelska och när jag berättar så blir han fundersam på vad hon ha fått reda på de. då jag få reda på att jag låg på ett G.....
2 dagar senare går jag till syon och begär att få hoppa av..... och då säger hon " jag trodde inte du skulle komma tillbaka alls efter du blev gravid...."
'och då kunde jag inte bara stå och ta i mot...
utan sa rätt ut att de som gör att jag hoppar av är hur ni sköter hjälpen på skolan för dom som faktisigt ha problem tex. dyselexi . och att ni hån skrattar eleverna rätt upp i ansiktet när dom på pekar nått om era läarare... och jag tänker inte vara tyst om detta. du kan räkna med att jag inte kommer rekomendera någon att går här.. och de vet jag fler som inte kommer göra...
detta va det som egentligen " hände" under dom åren . jag började på Komvux i stället och fixade bra betyg och fick hjälp och stöttning som jag aldrig fått tidigare.
och jag blev en mkt mer gladare mamma och som hade mer krafter att leka och busa med Wilmer igen. <3
och i oktober träffade jag simon och 1 november så blev det vi.
så detta va en väldigt snabb genom gång förbi alla åren . men lite inblick i allt iaf. =)
inatt har det inte varit många timmars sömn....eller de har de inte varit på flera nätter nu.... mycket som snurrar i huvudet. varför ? hur ? anldning ? vad hände?? de va länge sen jag kände mig så fruktansvärt splittrad ledsen och nerstämd...
Då va man tillbaka i blogg världen efter några års uppehåll ! jag bloggade tidigare på metrobloggen men när den försvann så försvann även glöden av att blogga . men nu efter lite om och men så är jag tillbaka.. =) så tjohej på er. jag hoppas...